Målet med Schengenavtalet är att underlätta och möjliggöra fri rörlighet av såväl varor som individer. Något som gjorts genom avskaffandet av gränskontroller inom Schengenområdets inre gränser, samt genom förstärkningen av kontroller vid områdets yttre gränser.
Många länder har överenskommelser med ett eller ett par länder som ger respektive lands medborgare tillåtelse att resa in i det egna landet utan krav på visum. I vissa fall kan det behövas ett turistvisum, som i fallet med Australien och Sverige; som svensk medborgare behöver man ett visum för att resa in i Australien, medan Sverige inte kräver visum åt andra hållet.
Sedan finns det så kallat multilaterala överenskommelser, som den gemensamma viseringspolitiken inom Schengensamarbetet 
är ett ypperligt exempel på. Det är ett gränsöverskridande samarbete som möjliggör för EU-länderna att ta kontroll både över sina egna, men också varandras, landsgränser.
Förstärkt gränsöverskridande samarbete
I syfte att förhindra obehöriga från att passera landsgränserna inom Schengenområdet pågår sedan länge ett gemensamt polissamarbete. Syftet är främst att bekämpa den gränsöverskridande brottsligheten, men också att föra en gemensam viseringspolitik som fastställer villkoren för tredjelandsmedborgare som söker visum till området.
Samarbetet grundar sig på ett gemensamt regelverk som bland annat innefattar Schengenavtalet och Schengenkonventionen. Här finns ett antal beslut och rättsakter som fastställts av Verkställande kommittén samt av olika institutioner inom Europeiska unionen.